Daniel
Förra året när jag och Jossan va uppe på Yran så träffade jag en kille, Daniel. Extemt snygg och väldigt full, vi dansade, tittade på artisterna och hade det kul.
Först tyckte jag han va extremt jobbig men han lugnade ner sig under kvällen. Vi sågs dagen efter också, men jag hade bestämt mig för att om det skulle bli nåt mer är vad som hände så skulle det få vänta tills vi kom ner till Sthlm igen.
Han kom från Östersund men jobbade och bodde i Sthlm så vi bytte nr och åkte hem på olika håll. När vi kom hem träffades vi och allt känndes jätte bra. Problemet va bara att han jobbade typ 24/7. Han brann mer för att jobba än för att träffa mig. Så jag tröttnade på att vänta och sa det till honom. Vi hördes inte på ett tag tills han ringde en dag och ville ses.
Jag tackade nej, jag vågade inte se honom, han jobbade lika mycket och jag ville inte bli sårad, jag kände ju saker när jag tänkte på honom. Vi hördes inte mer förrns jag fick ett mess av honom : Jag ville bara berätta att jag ligger på sjukhus, har leukemi.
Jag fick en chock, jag ville träffa honom, men det gick inte han låg i Umeå eftersom han va skriven i Östersund. Vi messade lite men tappade kontakten igen.
Nu är han död. Han dog i början av Juni. Tänk va orättvist livet är!
Jag trodde jag skulle få träffa honom nu i Aug, men så blir det inte.
Inte kul att va hans familj nu att förlora sin 22 åriga son är inte naturligt, ingen borde behöva göra det!
R.I.P
Först tyckte jag han va extremt jobbig men han lugnade ner sig under kvällen. Vi sågs dagen efter också, men jag hade bestämt mig för att om det skulle bli nåt mer är vad som hände så skulle det få vänta tills vi kom ner till Sthlm igen.
Han kom från Östersund men jobbade och bodde i Sthlm så vi bytte nr och åkte hem på olika håll. När vi kom hem träffades vi och allt känndes jätte bra. Problemet va bara att han jobbade typ 24/7. Han brann mer för att jobba än för att träffa mig. Så jag tröttnade på att vänta och sa det till honom. Vi hördes inte på ett tag tills han ringde en dag och ville ses.
Jag tackade nej, jag vågade inte se honom, han jobbade lika mycket och jag ville inte bli sårad, jag kände ju saker när jag tänkte på honom. Vi hördes inte mer förrns jag fick ett mess av honom : Jag ville bara berätta att jag ligger på sjukhus, har leukemi.
Jag fick en chock, jag ville träffa honom, men det gick inte han låg i Umeå eftersom han va skriven i Östersund. Vi messade lite men tappade kontakten igen.
Nu är han död. Han dog i början av Juni. Tänk va orättvist livet är!
Jag trodde jag skulle få träffa honom nu i Aug, men så blir det inte.
Inte kul att va hans familj nu att förlora sin 22 åriga son är inte naturligt, ingen borde behöva göra det!
R.I.P
