foljme

... som känns så konstigt. Ni vet ju att jag är lyckligare än lyckligast just nu och det är jag verkligen. Men det är nåt i bröstet som känns konstigt. Ni vet när man inte riktigt vet vad det är men det är nåt. (konstig mening men ni fattar?) Jag känner mig ledsen men lycklig, det är en konstig kombination. Det känns som om att jag inte riktigt räcker till, jag vill åka hem och träffa alla er, jag vill va med Johanna och jag vill självklart va med Danne, jag vill hinna plugga och förbereda inför vecka 17. Johanna träffar jag ju i skolan varje dag men det blir ju inte på "riktigt" när vi är i skolan "leker" vi ju inte utan vi pluggar ju :) Sen ska man hem och äta och kanske tvätta eller åka iväg och handla och då är klockan runt 20. Om man då ska titta på film eller gå ut å gå eller nåt som tar några timmar så är ju klockan runt 22, då är jag inte hos Danne förns 22.30. Då är jag trött. Självklar så dör jag ju inte om jag inte hinner träffa han på en dag men jag vill ju det. Behöver inte träffa han hela dagarna men det är ju sjukt mysigt att sova med varandra och bara hinna prata lite på kvällen. 

Skönt att skriva av sig lite. Hoppas ni har det bra och att ni som tänkte komma upp bokar biljetter och kommer jag saknar er!

Puss